Månad: april 2014

Your love is like a soldier…

heart

Your love is like a soldier, loyal til´ you die

Textraden är från James Blunts låt Bonfire Heart och jag bara älskar den där textraden. Faktum är att innan jag hörde honom spela låten live på Skavlan tyckte jag inte ens om den. Men så hör jag den där textraden komma över hans läppar och jag tar till mig den likt en mor möter sitt nyfödda barn för första gången. Just de där få sekundrarna i början av låten och jag blir förälskad i orden gång på gång och nynnar med i resten av låten som om inget annat existerar.

Jag tror på riktigt att jag har ”hang-ups” på textrader och små fraser som träffar så där mitt i prick. För någon annan är kanske orden bara skräp, för någon annan (för mig) är det ren kärlek.

Så, till mina nära och älskade. My love is like a soldier, loyal til´ I die.

Inte längre jagad

Efter att i flera månader jagat mig själv likt ett instängt djur som med all kraft försöker hitta ut, låg jag där sömnlös mitt i natten. Inte ens andetagen från mina små gjorde mig lugn. Jag måste hitta ut.

Vi hade tidigare på dagen träffat några nära och goda vänner vi inte sett på ett tag. Våra sammankomster brukar alltid vara en beskrivning av ren och skär glädje blandat med långa intressanta diskussioner om livet. Men inte idag, inte för mig. Jag satt där vid bordet och kände mig frånvarande. Jagad. Kvällen slutade dessutom i att vi i all hast fick skjutsa min andra hälft till sjukhuset med ett rejält uppsvullet knä. Jag kände mig bara tömd på energi fastän jag är den där som håller ihop allt. Hon som aldrig går sönder, hon som bara kör på. Mot natten kommer det ett sms från min kära vän…”Hur går det?” Och hur mår du? Upplevde att du var så stressad och kände inte riktigt igen dig…”. Orden mal i mitt huvud och jag känner att jag behöver ta ett beslut, stå upp för mig själv och möta det som jagar mig. Jag har blivit någon jag inte vill vara.

Följer de få ljusstrimlorna som spelar i taket och drar ett djupt andetag. Lyssna nu till magkänslan säger jag till mig själv över tysta läppar, lyssna nu till din magkänsla. Svaret finns där, det har jag nog vetat länge, men något annat har saknats. Modet. Jag tror att vi alla besitter mod, men vi behöver göra ett aktivt val om vi ska våga använda det eller inte. Så någonstans där mitt i natten puttar mitt mod mig över trygghetszonens kant, placerar mig på en oskriven karta och jag känner mig mer lättad än jag gjort på evigheter. Jag känner mig faktiskt fri. Jag har bestämt mig för att säga upp mig från mitt jobb, säga upp mig från allt som innebär trygghet och känslan är som att sitta på en motorcykel en varm sommardag och känna 110 km/h vinden blåsa liv i varje cell i kroppen. Jag har bestämt mig för att stå upp för mig själv, jag ler ett varmt och ömsint leende åt mig själv och somnar strax efter.

Precis så här var det när jag en natt i januari i år följde mitt mod och mina drömmar om att göra något annat i livet. Göra något annat än att följa strömmen. Göra något som utmanar mig, driver mig, får mig att vara den jag är och inte något jag förväntas vara. Det facinerande är att när du väl tagit ett beslut så ser världen lite annorlunda ut. Saker jag inte la märke till igår ser jag idag, möjligheter jag inte visste fanns igår finns idag. Möjligheterna finns runtomkring oss, när vi är redo för dem.

Så det här blir det första inlägget av många. Jag älskar att skriva och hoppas att den här bloggen ska trigga mig till att utmana mig själv även på det området. Det blir också en hållplats för minnen, tankar, händelser  och förhoppningsvis dialoger och diskussioner som jag, mina barn och alla andra kan återkomma till när andan faller på. Jag hoppas att du vill vara en av dem som utmanar mig i att skriva, genom att läsa och gärna kommentera.

Jag blundar och känner vinden i håret när vi accelererar på den sommartorra landsvägen. Jag är inte längre jagad.