När omfamnade du dig själv sist? När gav du ditt hjärta en smekning och ett löfte om att det är ok. Ok att känna. Ok att vara. Ok att falla. Och ok att resa sig igen. Allt kommer till oss och vi förvaltar det så gott vi kan där vi är just nu. Vad mer kan vi begära av oss själva? Vem är vi att döma oss själva att inte vara tillräckliga där vi är precis just nu?

I hjärtat hörs en sång. Den tilltalar mig, den roar mig och den lugnar mig. När jag lyssnar närmare är sången mitt andetag. Andetag. Jag tar emot på min inandning och släpper taget på min utandning. Om och om igen. Utan början och utan slut. Vart andetag har sin tid och så har det vi möter i livet. Så öppna upp. Ta emot. Känn. Släpp efter. Älska. Skratta. Gråt. Lev.

Se dig själv, se din omgivning och fyll ditt liv med medvetet och värdefullt innehåll.