Fråga mig inte hur…men det verkade ordna sig. Igen.

Har du varit med om att du stått inför bildligt sett en stor bergsvägg? Du vet att du behöver ta dig upp nu, för uppe på berget är där du behöver vara. Du står med tungt hjärta och sveper med orolig blick runt omkring dig, men HUR ska jag komma upp? Det kommer ALDRIG gå!
Sen, en liten stund senare någonstans mellan hopp och förtvivlan så är du mer än halvvägs upp, då förbyts förtvivlan mot kämpar glöd, och snart tar du ett fast tag om kanten och drar dig upp. Leendet triggar dina endorfiner och du känner dig lite som löparen som står på startlinjen med chans till OS-guld. Adrenalinpåslag. Sen. Hur kunde det lösa sig när det kändes så omöjligt?

Det finns lösningar runt omkring oss, men vi ser dem inte alltid för vi kämpar så hårt i samma spår. Kämpar och harvar utan att veta var vi är på väg. Släpp taget. Stanna upp. Låt lösningen komma till dig istället för att jaga den. Det kanske är överdrivet att säga att det finns lösningar på allt allt allt, men på det mesta. Ta dig tid att fundera på hur många gånger du tänkt; Det här kommer aaaaaldrig gå! Men det gjorde det, och vad mer.  Jo, hur många gånger blev slutresultatet bättre än du hade tänkt från början? Lita till din egen förmåga att lösa problem och hinder som uppstår. Ha tilltro till dig själv och vad du kan åstadkomma bara genom att vara den du är. Det är inte så bara. Vi är födda till överlevare, annars skulle vi inte vandrat runt här på jorden idag. Så inom oss finns den lösningsorienterade funktionen, men den slås lätt av eller upphör att göra sig påmind i allt brus som får oss att blicka utåt istället för inåt. Svaren finns inom dig.

Så…stanna upp. Var i nuet. Bli medveten om vad som sker i dig just nu. Just precis nu.