Jag har alltid älskat att skriva, men glömde bort det på livets krokiga väg. Jag älskar att få tid till att göra det jag tycker allra mest om, men det gör väl de flesta?

Jag ville inte längre vara en stressad småbarnsmorsa med flerårig amningshjärna som bara jagade mer tid, som inte fanns. Så jag valde att kliva rakt ut. Rakt ut på en karta full av möjligheter. Jag har ett mål, eller kanske flera. Jag vet inte vägen dit, för kartan är oskriven. Men jag vet, det kommer bli en sjuhelsikes resa. Om du vill följa med, visa mig vägen, följa en längre eller kortare sträcka eller bara vara så är du mer än välkommen.

Jag tog mitt mod och tryckte upp det i ansiktet på mig själv. Nu börjar den oskrivna resan i det där som kallas livet.