Stop. Play. Pause. Play. Forward. Stop. Rewind.

IMG_0808

Det här med att leva i nuet är en konst. Jag övar varje dag och jag är glad att säga att jag är mycket bättre på det idag än jag var för drygt ett år sedan. Men jag vet också att jag kan leva ännu mera i nuet och att jag behöver fortsätta öva. Mycket. För det kräver sin tid och sitt engagemang. Precis som att fysisk och psykisk god hälsa är en färskvara, så är även förmågan att bevara sin sinnesnärvaro i nuet.

Dag ett på det nya året och löftenas tid är här. Redan idag sitter vi med löften som tar oss flera veckor kanske månader framåt i tiden, när det enda vi har är nu. Inget fel med löften, men vi kanske borde fundera på vad löftena gör med oss och varför vi tog oss an dem från början. Ett löfte ska komma ur din egna önskan om att förändra något, inte utifrån vad du tror att andra skulle vilja att du förändrar. Om viljan till förändring inte kommer inifrån oss själva, kommer den inte ske. Den behöver vara förankrad hos dig själv för att den ska ge mening till det du behöver genomgå för att uppnå den. Så vad händer i dig och alla andra som ger löften som sedan inte infrias? Jag tror att de flesta i din omgivning inte kommer reflektera över eller kommentera ditt ”misslyckande”, snarare ge dig en klapp på axeln att du kan försöka igen och att du var modig som vågade. Men vad kommer du säga till dig själv? Vi människor är bra på att slå hårt på oss själva (Jag har i ett tidigare inlägg skrivit just om det). Så ganska troligt är att du kommer tala om för dig själv hur dålig du är som inte hade modet, viljan, kraften mm att infria ditt löfte. Och du kommer inte påtala det för dig själv en gång, utan många. Så inte nog med att du inte uppnådde ditt löfte, du passade även på att ge dig själv några extra örfilar så att du verkligen ska förstå att du inte räckte till. Om löftet var rimligt eller inte tror jag inte du tar i beaktande, du ser endast ”misslyckandet” i stället för att se det som att du hade modet att försöka. Du. hade. modet. att. försöka. Du kan göra det igen, på ett annat sätt. Ha tilltro till dig själv att du faktiskt har förmågan att förändra. Ibland mer, ibland mindre. Så gläds även om målet inte alltid uppnås.

Så kanske är det dags att du ger dig själv ett löfte om att oavsett alla målsättningar och förändringar du vill uppnå så ska du vara snäll mot dig själv. Var inte rädd för att sätta upp mål, men låt de vara realistiska. Låt dem vara dina egna och ingen annans. Låt dem vara uppnåeliga inom en kortare framtid, gör annars delmål som du kan nå på vägen till det stora målet. Och kom ihåg att du ska njuta av och uppleva vägen till målet, för det är inte målet som kommer vara själva resan i sig, det är just vägen dit. Det som kommer vara ditt nu. Själva målet är sen och det vet vi ingenting om. Det är på just den där vägen du kommer lära dig mer om dig själv, möta människor och platser som tillför något till ditt liv och  förbereda dig för att möta målet. För vad händer när du har uppnått ditt mål? Kommer du njuta av segerns sötma? Kommer du springa ut på gatan och vråla högt av eufori och vinka glatt till alla grannar som kommit springande till sina fönster av vrålet utanför? Eller kommer du bara checka av målet i kalendern för att sedan hämta barnen på förskolan? Vad krävs för att du ska se dig själv som en vinnare och ta dig tiden att njuta av känslan?

Tänk om vi kunde se det stora i det lilla? Tänk om vi bara kunde köpa hem en tårta en tisdag och fira att minstingen i familjen klarat av att knäppa jackan själv för första gången eller att du fick en annan människa att le i affären på väg hem. Eller för att faktiskt fira livet så där mitt i allt. Tänk om. Tänk om vi kunde sluta med tänk om och bara göra. Om du vill förändra något i världen, börja med dig själv. Det mesta runtomkring oss kan vi inte styra över, men du kan bestämma vem du vill vara. Du kan välja Stop. Play. Pause. Play. Forward. Stop. Rewind hur många gånger du vill. Men fastna inte i det förflutna, fokusera inte för mycket på det som ska komma, men pausa och stanna upp ofta i det som pågår nu. Det är den stund du kan påverka.

Vi kan alla summera vårt 2014 med packningar som väger olika tungt, en del saker kanske knappt får oss att orka lyfta ryggsäcken, medan andra delar ger oss driv framåt. Jag fascineras verkligen av och älskar mötet med andra människor. Det finns så mycket att lära, så mycket att förstå, så mycket att beundra och kanske förakta. Men, det jag hela tiden bär med mig efter möten med många människor är, vi bär alla på våra ok. Vi vandrar alla en väg eller flera i livet och vi gör så gott vi kan med det vi får med oss på vägen. Men sällan ser vi på oss själva med ömhet och klappar om oss för att vi faktiskt gör så gott vi kan. Men vad mer kan vi begära? Vi vet inte vad som väntar längs vägen. Livet är mer eller mindre en oskriven karta och om vi valde rätt väg eller inte, det kommer visa sig i efterhand. Vi behöver påminna oss om att leva mer i nuet och acceptera det som sker. Ibland behöver vi acceptera det oacceptabla. Då menar jag inget som har med våld, förakt, svält, krig mm att göra. Jag menar att för att ibland kunna ta oss igenom sorger, förluster, bakslag osv, behöver vi lära oss att acceptera det oacceptabla för att kunna vandra vidare i livet och se nya vägar.

Du gör så gott du kan. Det räcker.

6 kommentarer

  1. Ja, det är sant, vi glömmer nuet medan vi tänker på vad som varit och vad som skulle hända, nästa vecka eller nästa år.
    Tänk om vi kunde ha ett armband som innehåller en teknologi som kan läsa våran kropps signaler och upptäcker att vi är inte närvarande och BUZZar oss. Medan den byggs behöver vi påminna oss själva och varandra.
    Tack för påminnelsen!

  2. Hej Rebecca,
    Tack för att du ville delar dina tankar… Jag uppskattar din förmåga att uttrycka dig i ord med lycka stor flit som din förmåga att skapa koreografi som är meningsfullt, vackert och naturlig. Kloka ord för eftertanke. Tack!

    • Tack själv Andy för att du läser och kommenterar. Värdefullt och mer tankar väcks!

      Tack <3 dansgolvet är inte detsamma utan dig, men se till att bli bra först. Sen dansar vi med hjärtat igen.

  3. Att göra sitt bästa varje dag bör räcka men handen på hjärtat, är vi nöjda alla de dagarna? Räcker man till som en bra mamma, livskamrat, kollega, chef? Just det, tiden har blivit en lyxvara i ens vardag. Så många saker som bli ogjorda, så många ord blir osagda fast man tänker på det varje dag, idag” ska jag göra annorlunda. Dina ord är tankeställare och just det, man ska börja med sig själv. Hur ska jag kunna uppskatta andra om jag prioriterar bort mig själv?!
    Tack bästa Rebecka för de fina orden och påminnelsen!

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*