Att förhålla sig till en situation kan upplevas på så många olika sätt beroende på vilket sinnestillstånd du befinner dig i. Du kan också lära dig att bli uppmärksam på och medvetet förändra och försätta dig i och ur dessa sinnestämningar.  Ju mer närvaro ju mer upptäckter gör jag om mig själv och vad som händer med min sinnestämning utifrån med- och motgångar jag möter. Jag lär mig också att förstärka känslan i nuet när jag mår gott och är i balans, jag vill stanna kvar, ta in och ”lagra” dessa känslor och minnen, som i en motgång kan bli min styrka och hjälpa mig tillbaka till balans igen.

När jag är på väg utför skateboard rampen försöker jag plocka fram verktyg för att förändra min sinnestämning och ta mig upp igen, så snabbt jag har förmåga till. Jag tränar på att ha tilltro till att jag är den som själv kan finna lösningen till att flytta berget om jag behöver. Hitta en lösning som är den rätta för mig. Det är spännande att följa känslan och känna tyngden från en upplevd motgång i kroppen lösas upp och istället förvandlas till en skenande energin genom kroppen – med ett leende inåt och utåt som resultat. Hur känner du när du vänt en motgång till en medgång? När du hittade den där lösningen som du kanske inte såg först.

Jag tror också att om vi lär oss att förstå att vi inte behöver någon eller något annat än oss själva för att förändra vårt sinnestillstånd, så stärker vi vår självkänsla och värdet av ditt ”Jag” blir tydligare. I dig vilar kaos, struktur och allt däremellan. Därför är varje en av oss unik – vi har alla vårt eget kaos, vår egen struktur och vårt eget värde av jaget att förhålla oss till. Vi behöver lära oss att ha tilltro till oss själva. Ta oss tid att lyssna inåt.

Vi lever i ett samhälle där många vill att någon annan ska fixa dem, alltifrån att byta jobb till att bota ett ont knä. Med så liten insatts som möjligt från personen som känner missnöje med sitt liv eller har ont någonstans. Någon annan ska bara ordna upp allt. Kanske beror det på att det inte upplevs som att tiden till att förändra eller ta hand om sig själv finns där längre. Det är chefer som kräver omänskliga resultat, en mail som aldrig slutar plinga (och aldrig stängs av), en skola som vill att barnen ska ta med sig någon typ av hemmabyggd innovation till årets temaarbete, en förskola där inbördes tävlan om vilka icke föräldralediga föräldrar som hämtar sitt barn tidigast (och jobbar heltid) pågår, PT-klipp som köptes ifjol och snart går ut, renovering hemma, och så fortsätter det. Vi har med sociala mediers hjälp skapat ett samhälle som förut fanns i någon påhittad värld. Vi trissas och dras med i att skapa den där tillvaron ”som alla andra har”. När ställde vi frågan Hur mår jag? Vad vill jag? Och när svarade vi ärligt? Och när gjorde vi senast något åt det?

Jag har sprungit genom alla de där ekorrhjulen känns det som, jag höll dessutom på att kastas av i alldeles för hög fart. Så jag tog helikopterperspektiv, diskuterade mina drömmar högt med min älskade andra hälft, tillika bästa vän, och bytte till en snällare och mer välmående strategi. Därefter pratade vi högt om ännu fler drömmar och hur vi vill förvalta det liv vi har och skapar för våra barn. Nu kanske inte alla behöver göra så drastiska beslut och förändringar som jag och min familj har valt att göra (vilket kommer i nästa inlägg). Däremot finns det en poäng att prata högt om sina drömmar. För tänk om de inte behöver fortsätta vara enbart drömmar?

För hur var det nu? Vem är det som kan fixa dig och ditt välmående? Det kan du själv, för i dig vilar all visdom. Så säg nej och våga vara den som bryter mönster, jag är övertygad om att fler kommer följa. Bara det att någon måste vara först med att bygga nya vägar. Bättre och mer välmående vägar. Gör skillnad i ditt liv.

Kram.